För ungefär fem år sedan fick jag för mig, att jag borde samla alla mina träningstips till en bok. Ibland är huvudet så fullt av nya idéer att jag är rädd för att jag tappar hälften, innan jag hinner dela med mig av dem. Lyckligtvis håller jag workshoppar med varierande temor sedan tio år tillbaka. I varje workshop har jag kunnat pröva mina idéer med eleverna och samtidigt har jag kunnat verifiera vad som fungerar, och vad som är bäst att bara glömma bort.
Början var lite knagglig, det gick ibland veckor mellan mina sporadiska försök till att få någonting ner på pappret. Det var ingenting att basunera ut och berätta att någonting stort skulle ha varit på gång. Under tiden hann vår dotter Jenni skriva och publicera sin bok. Hon hade gått till bokmässan i Helsingfors med en synopsis för en ny bok och fick tre förlag intresserade. Det hela slutade med att hon fick ett kontrakt med WSOY innan hon hade skrivit det första kapitlet! DET var häftigt, vår dotter visade hur en slipsten skall dras. Då den publicerades fick jag en sparringpartner som inte ville lämna mig ifred. Massor av råd och uppmuntran fick jag av både henne och min hustru Riitta.
Jag har alltid varit lite trög med anteckningar och skriverier men jag ser också hur gott det gör att sätta ner någonting på papper. En lång historia kort; i våras fick jag upp farten och en bok började ta form men den röda tråden saknades fortfarande. All mina muntliga historier och råd fungerar bra i växelverkan med en publik, medan de ter sig lite torftiga ensamma på pappret. Jag behövde hjälp och det fick jag.
Än en gång var det Jenni som visade vägen. Hon samlade en grupp personer från de mest olika gebit till att träffas hos oss på Hyvinvoimala, vår lokal där Rödbergens morgonyoga finns. Idéen var att sparra och stöda varandra oberoende vilka sorters projekt vi sysslar med. Varje vecka var det alltid några som var i turen att berätta vad de sysslade med och vi andra uppmuntrade och gav feedback. Då min tur kom att berätta om min bok, bad jag om förslag för en röd tråd att binda ihop mina idéer. Jag hade en massa olika förslag som jag radade upp. Det gav ingen reaktion förrän jag nämnde ordet stillhet. Som på ett gemensamt kommando vände alla på huvudet, jag hade hittat min röda tråd. Stillhet sade alla, är någonting som är en djup längtan inombords.
I all stillhet fortsatte jag att skriva och framför allt skriva om så att den röda tråden hela tiden syntes. Nu accelerade skrivtempot markant. Stillheten var så inspirerande att jag kände att jag hittat någonting av värde. Nu behövde jag förstås någon att korrekturläsa mina skriverier. Jag kunde inte få hjälp av varken Riitta eller Jenni eftersom jag skrivit på svenska. Utan någon större urskiljning bad jag vänner och elever om hjälp. Det var rena fullträffen då en elev på mammaledighet sade att visst kan hon ta sig en titt på manuskriptet men bättre än det, hon var en yrkesmässig korrekturläsare med en massa tid över. Tack Katarina för din hjälp, du är storartad!
Stenen är i rullning, imorgon skall vi tillsammans med en ombrytare göra några uppslag som exempel för hugade förlag. Jag har dessutom hittat en illustratör som har ritpennans makt. En bild är ritad och 65 bilder väntar på att födas.
På onsdag börjar den stora jakten på att hitta ett förlag. Håll tummarna!
