För två år sedan läste jag i Steven Pavlinas blog om att finna meningen med livet. Det handlar om en mycket simpel grej. Skriv rubriken "Meningen med mitt liv" och sätt igång att skriva allt vad som kommer fram i ditt medvetande. Bry dig inte om petitesser som yrke eller andra ambitioner. Gå rakt ned i kärnan på din tillvaro och skriv om ditt livs andliga mening. Fortsätt att skriva utan att tänka efter tills du blir rörd till tårar. Då är du framme. Enligt Steven tar det här ca 20 minuter men kan också ta många sessioner, beroende på hur starkt du är betingad av diverse läror och filosofier. Då jag gjorde detta för två år sedan gick det som smort. Efter ungefär hundra rader strömmade tårarna av ren lättnad och befrielse. Det var som om jag skulle ha hittat en öm punkt i tillvaron. En öm punkt som berörde just det ögonblickets utmaningar. Denna enda session hjälpte mig framåt och jag kunde alltid komma tillbaka till min sista rad för att få kraft och klarhet.
Nu har det gått över två år och jag har träffat på Jed McKennas böcker. Hans första bok Spiritual Enlightenment- The damnednest thing träffade mig som en långtradare, jag blev överkörd. Det var en vän som rekommenderade mig och andra kompisar att läsa den. Nu är vi ett helt gäng som är yra i skallen. Efter att ha läst boken verkar all annan litteratur om andlig upplysning ganska lam. Hans metod, "spiritual autolysis", går ut på att skriva. Du kan börja med vad som helst men fortsätt att skriva tills du hittar någonting som är sant. Låter enkelt och simpelt men efter att ha läst hans bok är det inte många saker som är entydigt sanna mer. Att skriva blir en kraftigt renande process som avslöjar all falskhet innom dig själv. Jag befinner mig bara ibörjan på denna process och jag har inte riktigt släppt lös på allvar. Jag är inte säker på om jag orkar sätta igång på allvar, så som Jed beskriver processen, men trots det har det redan varit en jävla grej. I detta skede känns t.ex. Yoga Sutrorna rätt avslagna och betydelselösa. All världens visdom och filosofi känns i jämförelse med denna process närmast som en efterklokhet. Andlig litteratur är som regler givna av någon som har nått fram för att hjälpa andra att följa, efterklokhet!
Jed talar om att ta det första steget. Det är det skede, då du inte står ut med falskhet mera. Det är då du helt enkelt måste bli av med den och nå någonting som är sant. För Jed räckte letande efter Sanningen, inte bara den egna sanningen, två år. Efter det tog det ytterligare tio år att adaptera till livet efter uppväckelsen. En något avskräckande tanke!
Själv har jag inte nått fram till att ta det första steget. Att då och då kasta sig in i en skrivprocess är inte samma sak. Jag inser att för det behövs en större hunger och en större känsla av otillfredsställhet. Alla yoga och meditations övningar är enbart en röjning av vägen för att komma fram till den punkt då det första steget kan tas. Dessa övnigar är till för att klarna upp sinnet och skapa en aptit för sanningen. En aperitiv före själva måltiden.
I väntan på första steget fortsätter jag att yoga. För mig är yogan inte ett letande efter sanningen. Yogan är inte en väg som leder någonstans, utan den är ett utryck för glädje och själva livet. Yoga är inte ett medel att nå någonstans utan den är ett direkt uttryck för vad som helst, vare sig det är fysiskt, mentalt, hälsomässigt eller andligt. Yoga är isynnerhet ett sätt att ge uttryck för livsglädje.
I väntan på Första steget fortsätter jag att utöva yoga.
P.S Nu har jag bloggat på både svenska och finska men det är lite tjatigt att skriva om samma sak två gånger. Jag tror jag går över till engelska.
Nu har det gått över två år och jag har träffat på Jed McKennas böcker. Hans första bok Spiritual Enlightenment- The damnednest thing träffade mig som en långtradare, jag blev överkörd. Det var en vän som rekommenderade mig och andra kompisar att läsa den. Nu är vi ett helt gäng som är yra i skallen. Efter att ha läst boken verkar all annan litteratur om andlig upplysning ganska lam. Hans metod, "spiritual autolysis", går ut på att skriva. Du kan börja med vad som helst men fortsätt att skriva tills du hittar någonting som är sant. Låter enkelt och simpelt men efter att ha läst hans bok är det inte många saker som är entydigt sanna mer. Att skriva blir en kraftigt renande process som avslöjar all falskhet innom dig själv. Jag befinner mig bara ibörjan på denna process och jag har inte riktigt släppt lös på allvar. Jag är inte säker på om jag orkar sätta igång på allvar, så som Jed beskriver processen, men trots det har det redan varit en jävla grej. I detta skede känns t.ex. Yoga Sutrorna rätt avslagna och betydelselösa. All världens visdom och filosofi känns i jämförelse med denna process närmast som en efterklokhet. Andlig litteratur är som regler givna av någon som har nått fram för att hjälpa andra att följa, efterklokhet!
Jed talar om att ta det första steget. Det är det skede, då du inte står ut med falskhet mera. Det är då du helt enkelt måste bli av med den och nå någonting som är sant. För Jed räckte letande efter Sanningen, inte bara den egna sanningen, två år. Efter det tog det ytterligare tio år att adaptera till livet efter uppväckelsen. En något avskräckande tanke!
Själv har jag inte nått fram till att ta det första steget. Att då och då kasta sig in i en skrivprocess är inte samma sak. Jag inser att för det behövs en större hunger och en större känsla av otillfredsställhet. Alla yoga och meditations övningar är enbart en röjning av vägen för att komma fram till den punkt då det första steget kan tas. Dessa övnigar är till för att klarna upp sinnet och skapa en aptit för sanningen. En aperitiv före själva måltiden.
I väntan på första steget fortsätter jag att yoga. För mig är yogan inte ett letande efter sanningen. Yogan är inte en väg som leder någonstans, utan den är ett utryck för glädje och själva livet. Yoga är inte ett medel att nå någonstans utan den är ett direkt uttryck för vad som helst, vare sig det är fysiskt, mentalt, hälsomässigt eller andligt. Yoga är isynnerhet ett sätt att ge uttryck för livsglädje.
I väntan på Första steget fortsätter jag att utöva yoga.
P.S Nu har jag bloggat på både svenska och finska men det är lite tjatigt att skriva om samma sak två gånger. Jag tror jag går över till engelska.
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti